På väg mot segern i Hyundai Cup 2009

Här finns ett reportage från 2009: http://youtu.be/MxIhAGQjD5w

2010 flyttade Hyundai seglingen till Nynäshamn efter käbbel med KSSS men då tog sponsorglada Datacom vid. Vi valde att fortsätta segla i Sandhamn då transporten till Nynäs är för lång. Vi lyckades inte försvara förra årets seger men tog oss in på en sjundeplats vilket vi var hyfsat nöjda med.

Vackra och hotta A22:an Paloma vann överlägset 2010

Nu skulle vi försöka bättra på den. Starten gick i strålande väder och mellanvind. Med vårt SRSv-tal på 1,263 skulle vi starta med 1,26:orna Tarac, Diva 39 och X-99 samt one-offen Kaxe, gammal rival från W2SB. Den ville vi ha revansch på. Konkurrenterna lyckades dock inte klocka starten så väl så vi kom iväg ensamma i fri vind. En kort halvvind följt av en lite längre läns och vi började ganska snabbt passera båtar framför oss. Efter länsen följde en lång sträckbog för bidevind. Vi tvingades gå i överbåge men tuggade ändå på fint, enda abret var en GS 37 som sakta tuggade om oss. Märkligt att en prestandaorienterad båt med 2,4 meter längre vattenlinje och är en mer än tio år yngre konstruktion får ett SRS på 1,27.

Lördagen bjöd på sol och friska vindar mellan 7-11 m/s. Som minsta båt måste fokus i start vara fri vind. Därför startade vi försiktigt i första racet i andra led uppe vid lovartsflaggen. Sedan ut på styrbordskanten. Det lönade sig och vi var bra med vid kryssrundningen. Likadant varv två och vi spikade rentav första seglingen. Andra gick sämre, vi var på kryssmärket och hade problem vilket skickade oss ned i källaren. Tredje och fjärde kändes ok. Så bra att det visade sig att vi hade häng på andraplatsen.

På söndagen hade det mulnat på och vinden ökat en aning. Flera båtar hade problem under racen, även vi men inte ohanterliga. Vi seglade hyfsat jämnt även om första blev rätt råddigt. Inför avslutande havsracet var vi rejält peppade även om vi inte hade enchans mot suveräna Datacom. Det blev skön segling och vi var med ända till vi närmade oss sista rundningen innan målrakan. Vi var inte tillräckligt snabb på att slå vid ett skift och gick från en förmodad tredjeplats i racet till en sjua. Då havsköret räknades gånger tre var det kört, vi trillade ner från en möjlig medaljplats till total femma.

En skön långhelg med finfina vindar men lite besk eftersmak. Resultatmässigt alltså. Och jag tror att vi fortfarande är den enda båt som slagit TP 52 Datacom i år. Lite sött ändå.

Första gången jag seglade W2SB. Det gav mersmak, benen var lagom långa och konceptet med pit-stop gör att man kan hålla skärpan. Vi sov mycket lite under segling men en timma sömn i Visby och två timmar i Oskarhamn räckte. Hade det varit mer krävande bogar hade vi nog behövt mer sömn.

Banan är 300 sjömil lång, varav 17 blev kryss och ungefär hundra läns. Resten var halvvindsåka. Det sportiga med en X-332 Sport att den har djupare köl och roder, och är något lättare, än ordinarie 332:or. Det gör den till en förträfflig kryssbåt. Det gör också att den har ett högt mätetal för sin storlek. En normal kappseglingsbana innehåller mer än femtio procent kryss, nu blev det sex procent. Fanns alltså inte mycket för oss att göra mot längre båtar eller gennakerbåtar. Vi får vara nöjda med att vara trea i startgruppen och artonde totalt. Kompletta resultat här.

Tack till Oxelösunds Segelsällskap för ett toppenarrangemang. Och tack till Visby och Oskarshamn för samma sak, starkt av så många frivilliga att ställa upp och agera mottagningskommité på natten.

Att tänka på om det blir någon mer gång:

Skippa powerbars. Ät lagom med bröd, mycket frukt. Godis ibland.

Gå igenom alla manövrar i detalj innan de genomförs.

Sov under gång om chansen ges.

Tvätta fötterna under pit-stop.

  Nya vita guldbollen uppe

Vinden ökade till som mest 10-12 m/s men spinnen höll och gjorde sitt jobb. Efter drygt halva länsen slutade det blåsa och vi låg still med slående segel en stund tills det kom ny vind, nu med 70 grader vrid. Måste gippa och ingen tid att ta ned så vi bestämde oss för en end-to-end traditionell jollegipp. Gulp. Men det gick bra och sedan har vi kaxigt gippat så ett antal gånger i upp till 10 m /s.

  På väg mot natten och Oxelösund

När vi närmade oss fyren Gustav Dahlén förbredde vi oss noga så inget skulle kunna gå fel. Själklart gjorde det det, efter halva slören mot nästa märke lossade lovarts gaj och vi fick i all hast riva spinnen och sätta genua. Sedan spurt mot mål och vi korsade linjen 00:34.

Vi slutade på tredje plats i vår start och artonde totalt. Vi får vara nöjda med tanke på hur mycket halvvindsåka det var och att det var så många duktiga seglare och fina båtar med.

Återkommer nästa vecka och summerar lite erfarenheter. Nu transport hem.

Är det mycket halvvind så vill man ha en stor gennaker, som här på J120 Euforia som brötade igenom fältet med ett par knop högre fart än oss andra

Scenariot blev som första etappen, båtar med längre vattenlinje eller gennaker/kodsegel gick det inte att göra något åt. Ända tills vi rundade bojen utanföre Västervik då det äntligen blev kryss. Knappt 20 sjömil till Ölands norra grund och vi gick grymt. Både fort och bra vägval gjorde att vi tog oss förbi ett gäng båtar i både vår startgrupp men även i de som startat före och efter oss.

  Sällan man blivit så glad över att få kryss

Vinden hade avtagit mot 6-7 meter och efter rundingen av Ölands Norra skulle det bli halvvind igen. Så strax före rundning bytte vi focken till genua för att något sånär försöka matcha halvvindsspetten. Big mistake. Just efter rundingen blåste det upp. Samma vindriktning men ökande till uppemot 15 m/s. Vi revade storen men försökte inte byta försegel då det var stökigt och kolmörkt. Blev en jobbig fladdrig broachande resa ned till Blå Jungfrun. Som kryddades av att gps:en lade av. Skickligt nog fanns en reserv men utan waypoints.

Sista biten in mot Oskarshamn dog vinden. Efter kulingen pös vinden bort vid Blå Jungfrun, och med ett par sjömil till mål blev det total stiltje, kryddat av åska och skurar. En frustrerande spurt då vi visste att en del båtar tog sig i mål innan det dojade. Nåja, vi kom till slut fram vid fyrasnåret för välbehövlig vila.

          Friska vindar efter start

Halvvind några sjömil ut till första rundning, sedan föll vi av för tjugo sjömils plattläns till Landsort. Upp med tunga spinnakern. Vi har ingen strumpa så det gällde att vara snabb. En gipp fick istället bli nedtagning och ny sättning då det blåste uppemot 14 m/s i byarna. Vi rundade Landsorts angöring som andra båt i vår start.

         Tajt inför rundning

Sen blev det en låång halvvind mot Visby. Det fortsatte blåsa och vi tog in ett rev och körde med fock. Efter ett par timmar slog vi ut revet, ytterligare senare mojnade det lite till och vi bytte till genua. Ändå var det svårt för oss att hänga med vissa i gruppen, utan en handfull båtar gled förbi oss på sina långa vattenlinjer.

                 Målraka mot Visby. En fin morgon på Östersjön

Vi vet inte riktigt hur vi placerat oss då datan säger att vi brutit. Men det har vi inte, och vi har fått vår omstarttid satt till 12:50. Om tre timmar, så nu sovdags.

På lördagen hade vi sällskap av Farr 40 Happy, även de på väg till W2SB. Diesel mot kol.

Start och mål går i Oxelösund så det är en bit att ta sig. Vi körde för motor under lördagen pga feber ombord men hann ändå fram till natthamnen på södra Torö där vi mötte upp kusin Björn med gast Magnus, som ska segla i Björns X-99 Rödnäbba. Samma startgrupp så bäddat för släktfejd.

Ruttplanering på pärlan Sjöbodarna.

Avslutande etapp på söndagen blev några timmars propagandasegling i skärgårdsidyll avslutat med insegling mot Mordor, SSAB i Oxelösund. Men man får ta det onda med det goda, i verket tillverkas Weldox, ett högvärdigt stål som använts till kölfenor i många extrema racers.

Vi fick snabbt genomfört vår säkerhetskontroll och hittade sedan en plats i den inre hamnen. En värdelös hamn med för korta avstånd mellan bojar och bryggor och inget sjölä öht. Men vi är inte där för att ligga vid brygga.

Boxer med Rödnäbba bakom. 99:an hade genua och gick om oss med fock snart

Nu två dagar i stan med jobb och ytterligare fix. På onsdag börjar det.

Trångt i starten

Vi startade försiktigt. Det är ofta undanvindstart på LR och det är lätt att halka över linjen då, alt trängas för hårt vilket hände förra året då några av oss ombord seglade X-35 och smällde.

Grötade efter start med bland annat en Omega 36 och en Onyx, båda numera med fatheadstor

Vi satte spinn, hittade ett hyfsat spår ner mot fjäderholmarna och när vi kom in i Halvkaksundet låg vi bland de främsta i vår start. Lyckades hitta en del puffar, men när man väl trott man kommit loss kom de andra bakifrån.

Öppet i Halvkaksundet

Vid den östra rundningen, utanför Duvholmen, hade vi kommit ikapp de flesta i starten före oss. Trångt men vi lyckades slinka förbi en hel del båtar. Därpå kryss ut på Askrikefjärden men sen började strulet. Efter ett par hundra meter tvingade en gul J92 oss att slå. Ett misstag både för dem och för oss. Vi kom ur rytmen och tappade fokus. Strategin var att gå nära Bogesundslandet men istället blev det att vi slog på skift som sällan föll väl ut. Vårvindar yra. Korta stunder kändes det som vi hade rulle men oftare kändes det som alla andra hade det. Finngulf 33:an från vår start gick förbi, och mot slutet av Askrike kom X-332 Xplorer ikapp och förbi. Hmm.

Alltid välseglade Xplorer kommer ångande

Även våra kompisar i Arcona 340 Imperiet, som startat före oss men som vi seglat ikapp och förbi under undanvinden, gick ikapp och förbi oss. Surt.

Även under däck jobbas det

Inför målrakan förbi Tranholmen satte vi nya spinnen igen och lyckades hitta ett bra spår. Gick förbi både Xplorer och Imperiet men Finngulfen var för långt bort och den fick skottet i vår startgrupp. En välförtjänt seger, de vann totalt, Explorer tvåa och vi trea. Inte bara i vår startgrupp utan även totalt. Rätt grupp att starta i i år och vi får vara nöjda. Resultat finns här.

Passerar Xplorer och Imperiet bakom bommen. Skönt.

Imorgon blir det 606.

Välkommen till ännu en blogg om segling. Spännande.